Snacket med killen från Greenpeace.

Att befinna sig i Umeå centrum om sommaren innebär att tvingas kryssa fram för att inte bli antastad av folk med namninsamlingslistor, tiggarburkar, kollekthåvar och allt vad det är. Idag utspelade sig denna dialog mellan mig och en kille från Greenpeace som ville att jag skulle bli medlem:

- Skriv på och hjälp Greenpeace i kampen för att rädda miljön.
- Nej tack.
- Men kom igen, vill du inte rädda miljön? Det är faktiskt dags att vakna upp och bilda en opinion!
- Jo, jag vill rädda miljön, men miljöhotet är väl ett globalt problem som ska diskuteras på internationell nivå. Och det gör det ju också nuförtiden.
- Ja men det är klart, i en perfekt värld kanske vi inte behövs, det bästa vore såklart om jag slapp gå runt på stan och prata med folk om det!
- Det tycker jag också...
- Men kom igen! Vakna upp och inse att vi måste göra något åt miljön, annars går jorden under!
- Vad är det som säger att jag inte redan gör något för miljön?
- Ingenting, men vi måste hjälpas åt!
- Jo, det håller jag med om.
- Så, gå med i Greenpeace då!
- Nej tack.
- Varför inte?
- Jag har ingen lust.
- INGEN LUST?!
- Nej, den här försäljarstilen du kör med som går ut på att vädja till mitt dåliga samvete... den funkar inte.
- Men säg bara varför du inte vill gå med!
- Jag har ingen lust.
- ...!!!
- ...
- Okej...
- Hejdå.

Sorry Greenpeace, ni gör säkert mycket bra grejer. Er försäljarteknik fungerade dock inte på mig just idag. Jag tvivlar inte på era gatuförsäljares (?) brinnande engagemang men måste dom vara så gåpåiga? (Killen som satt bredvid mig på Apberget gav mig ett U R teh win keklol awsm pwned-leende när Greenpeace-killen lommade iväg...)

1dioten #29 - himmelriket.

Gibson Les Paul Junior + Fender Blues Junior = hurra för ljudet!

1dioten #28 - rengörning/arkeologi.

Spana in nyckeln till vårt skafferi! Det är inte ofta man slänger ett öga på nyckeln till sitt skafferi, bevisligen, jag gjorde det för första gången sen vi flyttade in i november igår och möttes av synen till vänster. Episk smutsmängd, nyckeln kan aldrig ha rengjorts. Innan rengjörningen (se resultatet till höger) lär det funnits bakterier på nyckeln som kunnat berätta om Djingis Kahn. Helt fantastiskt! Om hudavlagringar kunde tala! Underbart! Att tvätta nyckeln kändes på ett sätt otroligt bra, men samtidigt fick jag samma känsla som då jag tänker på skattjägarna som satte dynamit direkt på pyramiderna i hopp om att hitta en ingång. Man ska leva i nuet, dock! Hurra för smutsfritt!

1dioten #27 - James Carr.

1dioten #26 - pandor som slåss!

1dioten #25 - en söndag som inte följs av jobbmåndag.

Det är så himla härligt att ha första söndagen på semestern, känslan av att imorgon börjar semestern är tydligare just då, till och med tydligare än känslan då jag gick från jobbet i fredags.

1dioten #24 - ett kärt återseende.

Bloggen Steef via Steef är äntligen tillbaka, på allvar den här gången hoppas jag. Helt underbart!

1dioten #23 - Joni Mitchell!

1dioten #22 - Whipping post med Allman brothers band på Fillmore East 1970.

1dioten #21 - landet.

Att vara på landet är det bästa jag vet, tror jag. Jag tänker mig att jag inom en inte alltför oöverskådlig framtid ska ta mitt pick och pack och flytta ut. Kanske skaffa mig en redig utekatt och så. Jag vet inte om stan är min grej riktigt, hur som helst har det inte hänt i stan, det där som skulle hända, och jag har alltid längtat efter det okonstlade. För några veckor sedan lånade jag och Sara mina föräldrars bil och ställde siktet mot Forsliden, Saras farföräldrars by.Plikttroget sken solen, som för att övertyga en förstagångsbesökare om att det här, det är en idyll. Solen lyckades fint, skogen, fälten, vattendragen och stugorna också. Myggen däremot lyckades motarbeta en hel del. Det positiva vann i slutändan. Det var inte bara det positiva som vann...
...utan även jag, i fia med knuff. 18-6 till mig efter 24 (inte speciellt jämna) matcher (jag lät henne vinna 6 matcher). Även förlorarna fick bullar, som sig bör.
Vilka vackra dörrar ovan! Och fälten ropar efter mig: Axel, Axel, flytta hit, det är här du ska vara. Och så är det, jag måste bara lura Sara först att hon inte är en stadstjej som hon envisas med att framhålla. Fånigt. Vem behöver asfalt, gångtunnlar, lokaltrafik och nerklottrade reklampelare? Ärligt! Vem behöver sånt?
Bilden ovan kan jag inte förklara men jag tycker det är ett fint foto och det räcker för mig. Så här kan det nämligen också vara på landet, plötsligt kanske man blir utsedd att sitta och vakta det stora hjulet av järn, i en öppen källare.
Om 50 år då mina gulnade gamla jpg-bilder återfinns på vårt framtida hemmarns vind kommer våra barnbarn titta på bilden ovan och säga "morfar var en hejjare på Photoshop", "ja, och mormor var fin" och "mm, men nu ser dom ut som två russin". Hurra för landet!

1dioten #20 - skor för ett decennium!

Javisst, 70-talet hade moonbootsen med sin inflammerade stuprörsdesign, 80-talet hade snowjoggingskorna med sin obefintliga hälkappa (vilket förmodligen ligger bakom att så många av popoffren födda på 70-talet pronerar), 90-talet hade buffaloskorna med sina höga svullna sulor (fortfarande populära bland gothsynthare och kortväxta) och 00-talet har Crocs med sina av Scotch Brite elgjutna ergonomiska former. Fantastiskt!

Hur känner man igen en decenniesko? Jo, dom är lika uppseendeväckande i popularitetens begynnelse som i popularitetens avtagande. När Crocsen dök upp tänkte jag WTF ungefär... och nu när dom inte är så populära längre tänker jag precis samma sak när jag ser någon med ett par på fötterna. Crocsen blev aldrig en smörklick-på-husmansbrödet-syn. Samma gällde buffaloskorna. Snowjoggers hade jag själv så det fenomenet kan jag inte riktigt se på utifrån på samma sätt även om jag häpnar då jag ser dom på folk nu (jag pronerar inte heller). Moonbootsen har jag bara sett på utställningar och på Kupan, tyvärr har jag aldrig sett dom live på någons fötter. Men jag hoppas på det!

Hurra för skor som definerar ett decennium! Jag undrar vilka som blir 10-talets skor. Jag vågar inte ens gissa. Spännande ska det bli.

1dioten #19 - brott som straffar sig själva.

Ett bra exempel: Didgeridoospelare har kraftigt reducerad livslängd på grund av att all rundandning ger långvarig syrebrist i hjärnan. Det här är ett bevis på autorättvisa. Synd att få andra brott har lika direkta negativa konsekvenser för gärningsmannen.

Men vad gäller didgeridoospelare så är det grymt att dom har sig själva att skylla. För det finns många med mig som också skyller på dom. Hurra för autorättvisa!

När man trodde man kunde slappna av.

Tydligen fattade gatumusikanterna vinken och la ner verksamheten helt. Ingen asfaltsindian så långt ögat kan nå. Inte en enda maskulin maskin dundrar i city. Är Umeås stadskärna välsignad från plågoljuden? Nej! Självklart är det nån jeppe som lärt sig didgeridoo som passar på att förgylla atmosfären med det där jävla ljudet. Woåååoooåååoooåååoooååå... Okej, vi fattar! Kan du inte spela en annan låt? Woåååoooå... Nej, inte den, den spelade du nyss, ta en ny!

Didgeridoo är inte ens ett instrument. Inte mer än en borrmaskin eller en avloppsrensare.

1dioten #18 - när hon kommer hem...

...och blir glatt överraskad.

1dioten #17 - att städa när man är hemma själv.

Ja, det är bästa tiden att städa på. När ingen stör? Nej, när inget distraherar! Det som står mellan mig och min mös hemkomst är städning, disk och dammsugning, påtning och pyssling och fejning. Vad nyttig jag känner mig! Alert och på hugget liksom. Diskningen är gjord, så även sortering av diverse nytvättat som jag i princip alltid låter drälla i vardagsrumsfåtöljen, gitarrförstärkarna och elsladden till orgeln är väck från allmänna golvytor (det gör mig i och för sig inte bara glad utan även ledsen). Summa summarum: Jag är en bra världsmedborgare! Helt underbart!

Nu återstår dammsugning, sedan får jag vänta och bita på naglarna tills mön kommer hem, förhoppningsvis tycker hon det var ett positivt tilltag. Då blir det: Helt underbart x 2!

1dioten #16 - Födelsedagskalas + tårta.

Födelsedagskalas är ju bland det bästa som finns: tårta, bullar, svartvinbärssaft, mjölk och annat gott, och är det ens eget kalas kanske en och annan present. Jag missar ett kalas idag, inte mitt eget utan Emmas, det är trist och dumt på alla sätt.

Men ändå, just födelsedagskalas är bland det bästa som finns. Ju mer desto bättre. Osökt tänker jag på My sweet sixteen, programmet på MTV i vilket bortskämda barn planerar och genomför sitt 16-årsfirande. Jösses. Mina favoritavsnitt är ett när en tjej får 3 moppar för att hon inte kan bestämma vilken färg hon vill ha och när en kille får en tribalmönstrad Lamborghini (det är så over the top att man får ADHD). Så ska det firas!

Mitt tårtbitsätarrekord är fortfarande 11 standardbitar på en sittning. Men jag räknar kallt med att det rekordet är ett minne blott innan augusti månads första dag.

1dioten #15 - att vara barn/att vara i rymden.

Christer Fuglesang svarar på frågor i DN och ger detta svar på frågan om vad han mest av allt ser fram emot under sin kommande rymdstrapats den 18:e augusti i år:

- En resa till! Men mest är det rymdpromenaderna, det är väldigt speciellt, inte minst att se jorden från omloppsbanan. Jag hoppas få mera tid till att fotografera och eftersom det är sommar så hoppas jag kunna se Sverige och Skandinavien i dagsljus den här gången även om jag inte kommer att kunna se hela Sverige, så långt norr ut kommer vi aldrig. Förhoppningsvis ska jag få tid att leka lite med tyngdlösheten, se hur vatten beter sig, hur saker snurrar och så.

Helt underbart. Det där med att vara i rymden verkar vara samma sak som att vara barn fast i en annan skala. Byt ut "se Sverige och Skandinavien" i rymdresan mot att exempelvis se sitt eget hus när man flög för första gången som barn. "Leka med tyngdlösheten, se hur vatten beter sig, hur saker snurrar och så"... ja, är det inte barnet Christer som talar så vet jag inte. Det verkar hur som helst underbart att vara i rymden. Och att vara barn. Hurra!

1dioten #14 - att inte behöva veta om det är konst eller inte.

Vid Rådhusparkens nedre kant står två enorma rosor framsågade ur stubbar. Detta upprör konsteliten. Jag tycker det är väldigt skönt att ha kommit till insikt i att man inte behöver bry sig om något är konst eller inte. Själv tycker jag rosorna är en lätt vulgoerotisk nödlösning som faktiskt är ganska rolig, dom ger mig hur som helst ett litet leende på läpparna när jag ser dom och mer än så behövs väl inte? Är det konst? Spelar det någon roll om det är konst eller inte? Det är så skönt att inte låta konstens vara eller icke vara ha någon som helst betydelse för ens visuella upplevelser. Hurra för känslor utan intellektuella baktankar!

1dioten #13 - ligga ner och kissa.

Jag har inte gjort det själv (i vuxen ålder), men ryktet säger att det är awesome. In the summertime...

1dioten #12 - att vara frisk.

Att vara frisk är ett gäckande nöje. Ty friskheten känns mest när man just tillfrisknat, vips kan man njuta i yviga gester av att orka stå upp och av det trevliga med att andas genom näsan. Ytterst sällan reflekterar man över exempelvis näsandning när man varit frisk ett tag. Sjukdomen finns där för att man inte ska ta friskheten för given. Och det är ju bra att sjukdomen gör det, samtidigt är det friskheten som är så härlig. Hurra för att vara frisk!

1dioten #11 - Peter Green.

1dioten #10 - kortleken!

Kortleken är en i sanning finurlig uppfinning. Ytterst få andra spelredskap går att tillämpa en sån massiv mängd regler på. Det finns helt enkelt ingen hejd på variationsmöjligheterna. En kortlek är egentligen "allt man behöver". Kortleken är dessutom ett av dom billigaste spelen. Sen uppskattar jag verkligen det gammelmodiga - ja nästan barocka - med att bära en kortlek på fickan, om tillfälle ges! Kortspel är det enda spel värdigt att avbrytas av revolvermän!

1dioten #9 - jämförelser!

Vad vore livet utan jämförelser? Omöjligt. Alla val vi gör baserar sig på att andra möjliga val är sämre. Det mesta vi gör gör vi för att vi föredrar det. Hur skulle vi kunna vara människor om vi inte jämförde - medvetet eller undermedvetet? En sak är säker: hjulet, elektriciteten och internet - tidernas tre största uppfinningar - skulle inte finnas om människan inte hade förmågan att instinktivt känna skillnad i brahetsgrad mellan olika saker.

En sak jag gillar att jämföra är originalet och covern. Något måste ju tillföras covern, vissa väljer att skala av, vissa väljer att lägga till, en del ändrar, en del är förlagan trogen. Varför gör man en cover? Är det det mest uppblåsta man kan göra, att tro sig kunna göra något bättre än någon annan, kanske bättre än han/hon som skrev låten? Maffigt är det i alla fall. Vad skulle mänsklighet innebära om det inte fanns folk som trodde sig vara bättre än andra?

Här har ni originalet:


Här är en cover:


Okej, försök nu att inte jämföra! Vive les jämförelser!

1dioten #8 - potatisbullar!

Min skolgångsfavoritmat - potatisbullarna - fortsatte existera även efter jag tagit studenten... upptäckte jag för några månader sedan. Så sjukt gott det är! Och enkelt (om man köper halvfabrikat, eller räknas det som helfabrikat?), tjoff in i ugnen på direkten och sedan tjoff in i käften direkt efteråt. Mums. I förlängningen: Tack Jonas Alströmer... eller Olof Rudbeck, vem man nu ska heja på.

1dioten #7 - lukten av sommarregn.

Vad består lukten av? Guds tårar blandade med smutsiga sommarbarnfötter? Doftpartiklar från någon som biter ihop över ett aluminiumfolieark? 3000 urspårade Märklintåg? Förhoppningar? Längtan? Tonårskärlek? Helgens fester destillerade?

Ingen vet. Men aldrig ett sommarregn utan flashbacks från dagistiden. Helt underbart.

1dioten #6 - L word.

Tidernas bästa dramaserie handlar om lesbiskor i Los Angeles. "Tidernas bästa? Du skämtar, Lyxunge!" Gör jag verkligen det? Jag skämtar aldrig om "tidernas bästa".

1dioten #5 - Black hole.

Gillar man serieromaner ska man inte missa Charles Burns Black hole. Det är nog min favoritserie. Den handlar om undgomar i 70-talets Seattle som drabbas av en sexuellt överförbar sjukdom som ger fruktansvärda mutationer, typ va. Inte en enda ruta i denna samlingsvolym håller på något sätt lägre klass än fulländad illustrationskonst. Underbart. Och fullkomligt vidrigt, också.

1dioten #4 - Lyxfällanrepriser!

Alla sommarens onsdagar kommer TV3 sända repriser av Lyxfällan, underbart, min Charlie-&-Mattias-abstinens är fullkomlig. Jag ser fram emot avsnittet med den förvirrade kvinnan från Sundsvall (Var hon knarkare eller bara otroligt... konstigt? Ingen vet!), programmet om paret där mannen hade en turkos Volvo kombi med dekalen "Din dröm - min verklighet", och avsnittet om paret som bara var tvungna att ha kvar sin skoter och som planerade en lyxkryssning mitt under pågående skuldsanering. Alla onsdagar äro räddade!